Idag kan det tyckas vara en självklarhet att alla som vill begravas skall få det, men tyvärr är det inte så enkelt och det har varit betydligt mer orättvisare när det kommit till att begravas på kyrkogården med alla andra. Är man inte medlem i kyrkan så kan det ställa till det när man vill begravas med sina släktingar, förr i tiden så räckte det med att ha tagit sitt eget liv för att hamna utanför.
När man diskuterar vad som är rättvisa så är det alltid ett svårt ord att beskriva, rättvisa är ofta något som man har egna referenser av och därför är det inte samma sak för alla. Rättvisa för kyrkan kan vara att de prioriteras för att göra sitt jobb medan rättvisa för den som vill begravas där är att få sina önskemål tillgodosett.
Orättvisor kring begravningar
Förr i tiden så var det inte säkert att du fick någon begravning, och beroende på hur du dog kunde det avgöra om du ens förtjänade en plats på kyrkogården. Ett sätt att dö som ansågs vara skamligt var att ta sitt eget liv, det bryter mot de flesta religioner som säger att det inte är upp till dig att avgöra när din resa är över. Idag är det orättvisor som:
- Inga anhöriga vid liv eller ingen som bryr sig gör det svårt att få ihop en begravning, dels kostar det en del pengar men någon måste också koordinera det hela.
- Osämja mellan släktingar kan göra att de viljor den bortgångne hade inte respekteras.
- Människor av annan kultur har andra bestämmelser för begravningen, enligt koranen skall man begravas inom 24 timmar efter det att man gått bort. Även positionen på kroppen är viktig men kanske inte genomförbar på de svenska kyrkogårdarna.
- Den kista man önskar kanske inte är inom den prisklass som släkten tänkt sig, kistor kan vara dyra nämligen, se till att betala för den själv om det betyder mycket för dig.